Här ligger jag i min säng, ensam. Jag är orolig över att min pojkvän har tappat intresset för mig, gett upp på oss. Han vill inte längre ha sex med mig, bara när vi träffas efter att ha varit ifrån varandra men sen inget mer igen. Vad tror han om mig egentligen? Att jag bara ska fylla hans behov och sen vara nöjd? Är det mig det är fel på, är jag inte längre attraktiv och intressant? Mitt självförtroende rasar! Han säger att jag är vacker, men tillägger sedan att jag kan bli den jag vill vara om jag börjar gå ner i vikt. Det känns inte längre som att han vill vara med mig, så fort jag pratar om vår framtid så går han in på sin egna. När vi är med varandra så vill han bara att alla andra ska vara med, som att han inte vill vara själv med mig eller är rädd för att vara själv med mig. Jag är ensam.

En diskussion, tio diskussioner, hundra diskussioner senare och jag vet fortfarande inte var jag ska. Vart är jag på väg i mitt liv, med mitt liv? Jag kan fortfarande inte säga att jag kommer ha en framtid, för det är väldigt osäkert som det ser ut nu. Jag har dock aldrig påstått att jag inte vill ha en framtid, jag vill också ha ett bra betalt jobb, en egen familj och bo någonstans där jag trivs. Det är mycket som säger mig att det inte kommer bli så, som gör mig osäker. Han vill satsa allt på sin framtid, sina drömmar om att bli världens bästa inom sitt yrke. Men vad händer med oss då? Vi blir inte yngre, jag vill inte vakna upp en dag och allt är bakom oss. Kvinnan når en ålder där hon inte längre kan få barn, är för gammal för att nå toppen inom sitt drömyrke. Där står han och har blivit världens bästa, nöjd med sitt liv. Vad är det för framtid i en relation? Jag är orolig över att det är så det får bli, mot min vilja, utan drömmar.